publicerad: 2015
rånjärn
rån|järn
substantiv
~et; pl. ~ • till rån 2 järn 1
Singular | |
---|---|
ett rånjärn | obestämd form |
ett rånjärns | obestämd form genitiv |
rånjärnet | bestämd form |
rånjärnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
rånjärn | obestämd form |
rånjärns | obestämd form genitiv |
rånjärnen | bestämd form |
rånjärnens | bestämd form genitiv |