rökaröka
verb
rökte rökt 1 röka pipa2 rökt makrill| Finita former |
|---|
| röker | presens aktiv |
| röks (rökes) | presens passiv |
| rökte | preteritum aktiv |
| röktes | preteritum passiv |
| rök | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att röka | infinitiv aktiv |
| att rökas | infinitiv passiv |
| har/hade rökt | supinum aktiv |
| har/hade rökts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| rökande |
| Perfekt particip |
|---|
| en rökt + substantiv |
| ett rökt + substantiv |
| den/det/de rökta + substantiv |
röka ut
• utsätta ngn för giftig rök för att tvinga vederbörande att lämna lokal e.d.| Infinita former |
|---|
| att röka ut | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| utrökande |
| Perfekt particip |
|---|
| en utrökt + substantiv |
| ett utrökt + substantiv |
| den/det/de utrökta + substantiv |
