publicerad: 2015
röna
röna
verb
rönte rönt • erfara, få känna på; bli utsatt för, möta: röna mothugg
Finita former | |
---|---|
röner | presens aktiv |
röns (rönes) | presens passiv |
rönte | preteritum aktiv |
röntes | preteritum passiv |
rön | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att röna | infinitiv aktiv |
att rönas | infinitiv passiv |
har/hade rönt | supinum aktiv |
har/hade rönts | supinum passiv |
Presens particip | |
rönande | |
Perfekt particip | |
en rönt + substantiv | |
ett rönt + substantiv | |
den/det/de rönta + substantiv |