publicerad: 2015
radiokommunikation
radio|kom·mun·ik·at·ion
substantiv
~en ~er • till kommunikation 2 1radio 1
Singular | |
---|---|
en radiokommunikation | obestämd form |
en radiokommunikations | obestämd form genitiv |
radiokommunikationen | bestämd form |
radiokommunikationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
radiokommunikationer | obestämd form |
radiokommunikationers | obestämd form genitiv |
radiokommunikationerna | bestämd form |
radiokommunikationernas | bestämd form genitiv |