publicerad: 2015
rationalitet
rat·ion·al·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • till rationell 1
Singular | |
---|---|
en rationalitet | obestämd form |
en rationalitets | obestämd form genitiv |
rationaliteten | bestämd form |
rationalitetens | bestämd form genitiv |