publicerad: 2015
reagera
re·ag·era
[‑age´ra]
verb
~de ~t 1 ge utslag el. svar på påverkan; visa sitt ogillande2 undergå kemisk omvandling – Jfr reaktion.
| Finita former | |
|---|---|
| reagerar | presens aktiv |
| reageras | presens passiv |
| reagerade | preteritum aktiv |
| reagerades | preteritum passiv |
| reagera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att reagera | infinitiv aktiv |
| att reageras | infinitiv passiv |
| har/hade reagerat | supinum aktiv |
| har/hade reagerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| reagerande | |
| Perfekt particip | |
| en reagerad + substantiv | |
| ett reagerat + substantiv | |
| den/det/de reagerade + substantiv | |


