publicerad: 2015
redig
red·ig
adjektiv
~t ~a 1 ordnad; klar; tydlig: en klar och redig framställning2 ⟨vard.⟩ duktig; rejäl: en redig pojke; en redig portion
Positiv | |
---|---|
en redig + substantiv | |
ett redigt + substantiv | |
den/det/de rediga + substantiv | |
den redige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de redigare + substantiv | |
Superlativ | |
är redigast | |
den/det/de redigaste + substantiv |