publicerad: 2015
reformator
re·form·at·or
[‑a`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • omdanare, samhällsförbättrare; ledare för den kyrkliga reformationen på 1500-talet t.ex. M. Luther
Singular | |
---|---|
en reformator | obestämd form |
en reformators | obestämd form genitiv |
reformatorn | bestämd form |
reformatorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
reformatorer | obestämd form |
reformatorers | obestämd form genitiv |
reformatorerna | bestämd form |
reformatorernas | bestämd form genitiv |