publicerad: 2015
relikt
1re·likt
[‑lik´t]
substantiv
~en ~er • kvarleva från äldre tid, lämning
Singular | |
---|---|
en relikt | obestämd form |
en relikts | obestämd form genitiv |
relikten | bestämd form |
reliktens | bestämd form genitiv |
Plural | |
relikter | obestämd form |
relikters | obestämd form genitiv |
relikterna | bestämd form |
relikternas | bestämd form genitiv |
2re·likt
[‑lik´t]
adjektiv; n. ~, ~a • ⟨i fackspråk⟩ reliktartad
Positiv | |
---|---|
en relikt + substantiv | |
ett relikt + substantiv | |
den/det/de relikta + substantiv |