publicerad: 2015
remiss
re·miss
[‑mis´]
substantiv
~en ~er 1 överlämning av ärende för yttrande ofta till många olika instanser: lagförslaget ska ut på remiss2 hänvisning av patient till specialist el. sjukhus – Nästan alla sammansättn. med remiss- hör till remiss 1.
Singular | |
---|---|
en remiss | obestämd form |
en remiss | obestämd form genitiv |
remissen | bestämd form |
remissens | bestämd form genitiv |
Plural | |
remisser | obestämd form |
remissers | obestämd form genitiv |
remisserna | bestämd form |
remissernas | bestämd form genitiv |