publicerad: 2015
remmare
remm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. remmarna 1 grönt vinglas med hög och kraftig fot2 större utsjöprick
Singular | |
---|---|
en remmare | obestämd form |
en remmares | obestämd form genitiv |
remmaren | bestämd form |
remmarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
remmare | obestämd form |
remmares | obestämd form genitiv |
remmarna | bestämd form |
remmarnas | bestämd form genitiv |