publicerad: 2015
reserv
re·serv
[‑ser´v]
substantiv
~en ~er • ersättare, ersättning; förråd el. trupp i beredskap
Singular | |
---|---|
en reserv | obestämd form |
en reservs | obestämd form genitiv |
reserven | bestämd form |
reservens | bestämd form genitiv |
Plural | |
reserver | obestämd form |
reservers | obestämd form genitiv |
reserverna | bestämd form |
reservernas | bestämd form genitiv |