publicerad: 2015
resistor
re·sist·or
[‑sis´t‑]
substantiv
~en ~er • elektrisk komponent med förmåga att minska strömgenomflöde
Singular | |
---|---|
en resistor | obestämd form |
en resistors | obestämd form genitiv |
resistoren | bestämd form |
resistorens | bestämd form genitiv |
Plural | |
resistorer | obestämd form |
resistorers | obestämd form genitiv |
resistorerna | bestämd form |
resistorernas | bestämd form genitiv |