publicerad: 2015
reskript
re·skript
[‑skrip´t]
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨åld.⟩ påbud, föreskrift, bestämmelse
Singular | |
---|---|
ett reskript | obestämd form |
ett reskripts | obestämd form genitiv |
reskriptet | bestämd form |
reskriptets | bestämd form genitiv |
Plural | |
reskript | obestämd form |
reskripts | obestämd form genitiv |
reskripten | bestämd form |
reskriptens | bestämd form genitiv |