publicerad: 2015
resonör
re·son·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • resonerande karaktär i pjäs
Singular | |
---|---|
en resonör | obestämd form |
en resonörs | obestämd form genitiv |
resonören | bestämd form |
resonörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
resonörer | obestämd form |
resonörers | obestämd form genitiv |
resonörerna | bestämd form |
resonörernas | bestämd form genitiv |