publicerad: 2015
reta
reta
verb
~de ~t 1 väcka irritation hos ngn2 utsätta organ el. sinne för påverkan som eggar el. irriterar
Finita former | |
---|---|
retar | presens aktiv |
retas | presens passiv |
retade | preteritum aktiv |
retades | preteritum passiv |
reta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att reta | infinitiv aktiv |
att retas | infinitiv passiv |
har/hade retat | supinum aktiv |
har/hade retats | supinum passiv |
Presens particip | |
retande | |
Perfekt particip | |
en retad + substantiv | |
ett retat + substantiv | |
den/det/de retade + substantiv |
reta sig
• bli irriterad: reta sig på ngn/ngtOrdform(er) reta sig