publicerad: 2015
retur
re·tur
[‑tu´r]
substantiv
~en ~er • återresa, återfärd; återsändning; återgång; svar på serve t.ex. i tennis; på retur i avtagande, på tillbakagång
Singular | |
---|---|
en retur | obestämd form |
en returs | obestämd form genitiv |
returen | bestämd form |
returens | bestämd form genitiv |
Plural | |
returer | obestämd form |
returers | obestämd form genitiv |
returerna | bestämd form |
returernas | bestämd form genitiv |