publicerad: 2015
revansch
re·vansch
[‑van´∫]
substantiv
~en ~er • tillfälle till seger efter nederlag (vanl. mot samma motståndare)
Singular | |
---|---|
en revansch | obestämd form |
en revanschs | obestämd form genitiv |
revanschen | bestämd form |
revanschens | bestämd form genitiv |
Plural | |
revanscher | obestämd form |
revanschers | obestämd form genitiv |
revanscherna | bestämd form |
revanschernas | bestämd form genitiv |