SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
revbensbrott
rev·­bens|­brott substantiv ~et; pl. ~ till brott 3 revben
Singular
ett revbensbrottobestämd form
ett revbensbrottsobestämd form genitiv
revbensbrottetbestämd form
revbensbrottetsbestämd form genitiv
Plural
revbensbrottobestämd form
revbensbrottsobestämd form genitiv
revbensbrottenbestämd form
revbensbrottensbestämd form genitiv