publicerad: 2015
revbensbrott
rev·bens|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till brott 3 revben
Singular | |
---|---|
ett revbensbrott | obestämd form |
ett revbensbrotts | obestämd form genitiv |
revbensbrottet | bestämd form |
revbensbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
revbensbrott | obestämd form |
revbensbrotts | obestämd form genitiv |
revbensbrotten | bestämd form |
revbensbrottens | bestämd form genitiv |