publicerad: 2015
rhododendron
rhodo·dendr·on
~en; pl. ~ el. rhododendrer el. rodo·dendr·on
[‑den´dron]
~en; pl. ~ el. rododendrer • en växt
Singular | |
---|---|
en rhododendron (en rododendron) | obestämd form |
en rhododendrons (en rododendrons) | obestämd form genitiv |
rhododendronen (rododendronen) | bestämd form |
rhododendronens (rododendronens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
rhododendron (rhododendrer, rododendron, rododendrer) | obestämd form |
rhododendrons (rhododendrers, rododendrons, rododendrers) | obestämd form genitiv |
rhododendronen (rhododendrerna, rododendronen, rododendrerna) | bestämd form |
rhododendronens (rhododendrernas, rododendronens, rododendrernas) | bestämd form genitiv |