publicerad: 2015
ricinbuske
ric·in|buske
substantiv
~n ‑buskar ricin buske
Singular | |
---|---|
en ricinbuske | obestämd form |
en ricinbuskes | obestämd form genitiv |
ricinbusken | bestämd form |
ricinbuskens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ricinbuskar | obestämd form |
ricinbuskars | obestämd form genitiv |
ricinbuskarna | bestämd form |
ricinbuskarnas | bestämd form genitiv |