publicerad: 2015
ring
ring
substantiv
~en ~ar 1 cirkelrunt föremål ofta som prydnad el. smycke; cirkelformad bana el. figur: sätta sig i ring2 mest i pl.; ett gymnastikredskap3 fyrkantig estrad för boxning inhägnad med rep – De flesta sammansättn. med ring- hör till ring 1.
Singular | |
---|---|
en ring | obestämd form |
en rings | obestämd form genitiv |
ringen | bestämd form |
ringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ringar | obestämd form |
ringars | obestämd form genitiv |
ringarna | bestämd form |
ringarnas | bestämd form genitiv |