publicerad: 2015
ringel
ringel
substantiv
~n ringlar • mest i pl.; rundel, slinga, ring
Singular | |
---|---|
en ringel | obestämd form |
en ringels | obestämd form genitiv |
ringeln | bestämd form |
ringelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
ringlar | obestämd form |
ringlars | obestämd form genitiv |
ringlarna | bestämd form |
ringlarnas | bestämd form genitiv |