publicerad: 2015
roffa
roffa
[råf`a]
verb
~de ~t • stjäla, ta för sig
| Finita former | |
|---|---|
| roffar | presens aktiv |
| roffas | presens passiv |
| roffade | preteritum aktiv |
| roffades | preteritum passiv |
| roffa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att roffa | infinitiv aktiv |
| att roffas | infinitiv passiv |
| har/hade roffat | supinum aktiv |
| har/hade roffats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| roffande | |
roffa åt sig
• girigt och oblygt ta för sigInfinita former att roffa åt sig infinitiv aktiv


