publicerad: 2015
roffa
roffa
[råf`a]
verb
~de ~t • stjäla, ta för sig
Finita former | |
---|---|
roffar | presens aktiv |
roffas | presens passiv |
roffade | preteritum aktiv |
roffades | preteritum passiv |
roffa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att roffa | infinitiv aktiv |
att roffas | infinitiv passiv |
har/hade roffat | supinum aktiv |
har/hade roffats | supinum passiv |
Presens particip | |
roffande |
roffa åt sig
• girigt och oblygt ta för sigInfinita former att roffa åt sig infinitiv aktiv