publicerad: 2015
rosmarin
ros|mar·in
[ro`s‑ el. ‑i´n]
substantiv
~en ~er • en växt
Singular | |
---|---|
en rosmarin | obestämd form |
en rosmarins | obestämd form genitiv |
rosmarinen | bestämd form |
rosmarinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rosmariner | obestämd form |
rosmariners | obestämd form genitiv |
rosmarinerna | bestämd form |
rosmarinernas | bestämd form genitiv |