publicerad: 2015
rubricera
rubr·ic·era
verb
~de ~t • förse med rubrik; benämna, beteckna bl.a. i jur. sammanhang
Finita former | |
---|---|
rubricerar | presens aktiv |
rubriceras | presens passiv |
rubricerade | preteritum aktiv |
rubricerades | preteritum passiv |
rubricera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rubricera | infinitiv aktiv |
att rubriceras | infinitiv passiv |
har/hade rubricerat | supinum aktiv |
har/hade rubricerats | supinum passiv |
Presens particip | |
rubricerande | |
Perfekt particip | |
en rubricerad + substantiv | |
ett rubricerat + substantiv | |
den/det/de rubricerade + substantiv |