publicerad: 2015
rutning
rut·ning
substantiv
~en ~ar 2ruta
Singular | |
---|---|
en rutning | obestämd form |
en rutnings | obestämd form genitiv |
rutningen | bestämd form |
rutningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rutningar | obestämd form |
rutningars | obestämd form genitiv |
rutningarna | bestämd form |
rutningarnas | bestämd form genitiv |