publicerad: 2015
ryta
ryta
verb
röt, rutit, perf. part. n. rutet, pres. ryter • tilltala upprört och med kraftig röst: rektorn röt åt pojkarna; bra rutet! bra sagt el. skrivet vanl. om kritik
| Finita former | |
|---|---|
| ryter | presens aktiv |
| ryts (rytes) | presens passiv |
| röt | preteritum aktiv |
| röts | preteritum passiv |
| ryt | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ryta | infinitiv aktiv |
| att rytas | infinitiv passiv |
| har/hade rutit | supinum aktiv |
| har/hade rutits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| rytande | |
| Perfekt particip | |
| ett rutet + substantiv | |


