publicerad: 2015
sändningsrättighet
sänd·nings|rätt·ig·het
substantiv
~en ~er • mest i pl. sändning 1 rättighet
| Singular | |
|---|---|
| en sändningsrättighet | obestämd form |
| en sändningsrättighets | obestämd form genitiv |
| sändningsrättigheten | bestämd form |
| sändningsrättighetens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sändningsrättigheter | obestämd form |
| sändningsrättigheters | obestämd form genitiv |
| sändningsrättigheterna | bestämd form |
| sändningsrättigheternas | bestämd form genitiv |


