publicerad: 2015
särhålla
sär|hålla
verb
‑höll, ‑hållit, ‑hållen ‑hållet ‑hållna, pres. ‑håller • hålla isär
| Finita former | |
|---|---|
| särhåller | presens aktiv |
| särhålls (särhålles) | presens passiv |
| särhöll | preteritum aktiv |
| särhölls | preteritum passiv |
| särhåll | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att särhålla | infinitiv aktiv |
| att särhållas | infinitiv passiv |
| har/hade särhållit | supinum aktiv |
| har/hade särhållits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| särhållande | |
| Perfekt particip | |
| en särhållen + substantiv | |
| ett särhållet + substantiv | |
| den/det/de särhållna + substantiv | |


