publicerad: 2015
samåkare
sam|åk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑åkarna samåka
| Singular | |
|---|---|
| en samåkare | obestämd form |
| en samåkares | obestämd form genitiv |
| samåkaren | bestämd form |
| samåkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| samåkare | obestämd form |
| samåkares | obestämd form genitiv |
| samåkarna | bestämd form |
| samåkarnas | bestämd form genitiv |


