publicerad: 2015
samexistens
sam|ex·ist·ens
substantiv
~en ~er • fredlig samexistens
Singular | |
---|---|
en samexistens | obestämd form |
en samexistens | obestämd form genitiv |
samexistensen | bestämd form |
samexistensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
samexistenser | obestämd form |
samexistensers | obestämd form genitiv |
samexistenserna | bestämd form |
samexistensernas | bestämd form genitiv |