publicerad: 2015
sammanhållning
samm·an|håll·ning
substantiv
~en ~ar • till hålla samman: god sammanhållning i klassen
Singular | |
---|---|
en sammanhållning | obestämd form |
en sammanhållnings | obestämd form genitiv |
sammanhållningen | bestämd form |
sammanhållningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sammanhållningar | obestämd form |
sammanhållningars | obestämd form genitiv |
sammanhållningarna | bestämd form |
sammanhållningarnas | bestämd form genitiv |