publicerad: 2015
samtidskritiker
sam·tids|krit·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ • till kritiker 2 samtid
Singular | |
---|---|
en samtidskritiker | obestämd form |
en samtidskritikers | obestämd form genitiv |
samtidskritikern | bestämd form |
samtidskritikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
samtidskritiker | obestämd form |
samtidskritikers | obestämd form genitiv |
samtidskritikerna | bestämd form |
samtidskritikernas | bestämd form genitiv |