publicerad: 2015
satiriker
sat·ir·ik·er
[‑i´r‑]
substantiv
~n; pl. ~ satir
Singular | |
---|---|
en satiriker | obestämd form |
en satirikers | obestämd form genitiv |
satirikern | bestämd form |
satirikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
satiriker | obestämd form |
satirikers | obestämd form genitiv |
satirikerna | bestämd form |
satirikernas | bestämd form genitiv |