publicerad: 2015
satisfaktion
satis·fakt·ion
substantiv
~en ~er • gottgörelse, upprättelse förr ofta genom duell
Singular | |
---|---|
en satisfaktion | obestämd form |
en satisfaktions | obestämd form genitiv |
satisfaktionen | bestämd form |
satisfaktionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
satisfaktioner | obestämd form |
satisfaktioners | obestämd form genitiv |
satisfaktionerna | bestämd form |
satisfaktionernas | bestämd form genitiv |