publicerad: 2015
scepter
scepter
[sep´ter]
substantiv
sceptret; pl. ~, best. pl. sceptren • spira
Singular | |
---|---|
ett scepter | obestämd form |
ett scepters | obestämd form genitiv |
sceptret | bestämd form |
sceptrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
scepter | obestämd form |
scepters | obestämd form genitiv |
sceptren | bestämd form |
sceptrens | bestämd form genitiv |