publicerad: 2015
semiotiker
semi·ot·ik·er
[‑å´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ semiotik
Singular | |
---|---|
en semiotiker | obestämd form |
en semiotikers | obestämd form genitiv |
semiotikern | bestämd form |
semiotikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
semiotiker | obestämd form |
semiotikers | obestämd form genitiv |
semiotikerna | bestämd form |
semiotikernas | bestämd form genitiv |