publicerad: 2015
septimackord
sept·im|ac·kord
[septi`m‑]
el. sept·ima|ac·kord
[sep`tima‑]
substantiv
~et; pl. ~ septima ackord 1
Singular | |
---|---|
ett septimackord (ett septimaackord) | obestämd form |
ett septimackords (ett septimaackords) | obestämd form genitiv |
septimackordet (septimaackordet) | bestämd form |
septimackordets (septimaackordets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
septimackord (septimaackord) | obestämd form |
septimackords (septimaackords) | obestämd form genitiv |
septimackorden (septimaackorden) | bestämd form |
septimackordens (septimaackordens) | bestämd form genitiv |