publicerad: 2015
sergeant
serge·ant
[ser∫an´t]
substantiv
~en ~er • gruppbefälsperson med den högsta graden; 1:e sergeant specialistofficer av lägsta graden
Singular | |
---|---|
en sergeant | obestämd form |
en sergeants | obestämd form genitiv |
sergeanten | bestämd form |
sergeantens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sergeanter | obestämd form |
sergeanters | obestämd form genitiv |
sergeanterna | bestämd form |
sergeanternas | bestämd form genitiv |