publicerad: 2015
serpentin
serp·ent·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er 1 slingrande väg el. flod2 rullad pappersremsa som kastas och rullar upp sig3 en typ av mineral – Alla sammansättn. med serpentin- hör till serpentin 1.
Singular | |
---|---|
en serpentin | obestämd form |
en serpentins | obestämd form genitiv |
serpentinen | bestämd form |
serpentinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
serpentiner | obestämd form |
serpentiners | obestämd form genitiv |
serpentinerna | bestämd form |
serpentinernas | bestämd form genitiv |