publicerad: 2015
sigillering
sig·ill·er·ing
substantiv
~en ~ar sigillera
| Singular | |
|---|---|
| en sigillering | obestämd form |
| en sigillerings | obestämd form genitiv |
| sigilleringen | bestämd form |
| sigilleringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| sigilleringar | obestämd form |
| sigilleringars | obestämd form genitiv |
| sigilleringarna | bestämd form |
| sigilleringarnas | bestämd form genitiv |


