publicerad: 2015
simultankapacitet
simult·an|kap·ac·itet
substantiv
~en • t.ex. att kunna köra bil och konversera samtidigt
Singular | |
---|---|
en simultankapacitet | obestämd form |
en simultankapacitets | obestämd form genitiv |
simultankapaciteten | bestämd form |
simultankapacitetens | bestämd form genitiv |