publicerad: 2015
sinne
sinne
substantiv
~t ~n 1 syn, hörsel, känsel, smak el. luktsinne: de fem sinnena2 själstillstånd3 god känsla för ngt, talang: ha sinne för poesi – I sammansättn. sinne-, sinnes-; de flesta sådana sammansättn. hör till sinne 2.
Singular | |
---|---|
ett sinne | obestämd form |
ett sinnes | obestämd form genitiv |
sinnet | bestämd form |
sinnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sinnen | obestämd form |
sinnens | obestämd form genitiv |
sinnena | bestämd form |
sinnenas | bestämd form genitiv |