publicerad: 2015
sinnestillstånd
sinn·es|till·stånd
substantiv
~et; pl. ~ sinne 2 tillstånd 1
Singular | |
---|---|
ett sinnestillstånd | obestämd form |
ett sinnestillstånds | obestämd form genitiv |
sinnestillståndet | bestämd form |
sinnestillståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sinnestillstånd | obestämd form |
sinnestillstånds | obestämd form genitiv |
sinnestillstånden | bestämd form |
sinnestillståndens | bestämd form genitiv |