publicerad: 2015
självförtroende
själv|för·tro·ende
substantiv
~t ~n • tillit till den egna förmågan
Singular | |
---|---|
ett självförtroende | obestämd form |
ett självförtroendes | obestämd form genitiv |
självförtroendet | bestämd form |
självförtroendets | bestämd form genitiv |
Plural | |
självförtroenden | obestämd form |
självförtroendens | obestämd form genitiv |
självförtroendena | bestämd form |
självförtroendenas | bestämd form genitiv |
SAOL