publicerad: 2015
skämma
skämma
verb
skämde, skämt, skämd n. skämt, pres. skämmer, imper. skäm • skada, fördärva; vanpryda
Finita former | |
---|---|
skämmer | presens aktiv |
skäms (skämmes) | presens passiv |
skämde | preteritum aktiv |
skämdes | preteritum passiv |
skäm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skämma | infinitiv aktiv |
att skämmas | infinitiv passiv |
har/hade skämt | supinum aktiv |
har/hade skämts | supinum passiv |
Presens particip | |
skämmande |
skämma bort
• vänja barn vid att alltid få sin vilja igenomInfinita former att skämma bort infinitiv aktiv Presens particip bortskämmande
skämma ut
• dra skam överInfinita former att skämma ut infinitiv aktiv Presens particip utskämmande