publicerad: 2015
skänkel
skänkel
substantiv
~n skänklar 1 ryttares ben2 rörlig arm t.ex. på sax el. tång
Singular | |
---|---|
en skänkel | obestämd form |
en skänkels | obestämd form genitiv |
skänkeln | bestämd form |
skänkelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
skänklar | obestämd form |
skänklars | obestämd form genitiv |
skänklarna | bestämd form |
skänklarnas | bestämd form genitiv |