publicerad: 2015
skördeutfall
skörde|ut·fall
substantiv
~et; pl. ~ • till utfall 2 skörd
Singular | |
---|---|
ett skördeutfall | obestämd form |
ett skördeutfalls | obestämd form genitiv |
skördeutfallet | bestämd form |
skördeutfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
skördeutfall | obestämd form |
skördeutfalls | obestämd form genitiv |
skördeutfallen | bestämd form |
skördeutfallens | bestämd form genitiv |