publicerad: 2015
skaffning
skaff·ning
substantiv
~en ~ar • utspisning; proviant
Singular | |
---|---|
en skaffning | obestämd form |
en skaffnings | obestämd form genitiv |
skaffningen | bestämd form |
skaffningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skaffningar | obestämd form |
skaffningars | obestämd form genitiv |
skaffningarna | bestämd form |
skaffningarnas | bestämd form genitiv |